Krama träd
Gör du något särskilt för att komma på banan igen?
När min man Micke dog i cancer för snart 4,5 år sedan, var jag förkrossad av sorg. Jag var så stressad och hade varit det i flera år. Mina binjurar och njurar led av all stress.
Mitt andningshål var att gå ut i naturen. Jag skrek ut min smärta, min sorg. Mina lungor fick jobba. Jag visste att om sorgen fick ligga länge i kroppen, obearbetad, så skulle jag bli sjuk. Få fel på lungorna, där obearbetad sorg ligger o gror, få värk i mina leder eller få cancer eller någon annan fysisk sjukdom.
När sorgen rasade som värst i kroppen, då gick jag ut och kramade ett träd. Det fick mig att känna mig lugn. Jag kunde känna trädets puls och energi, som flödade in i mig. När jag grät floder, så lugnade trädet mig. Det var en fantastisk upplevelse och närhet.
Ibland satt jag på en stubbe och blundade. Lät tårar, tankar och känslor fara fram som de ville i mitt inre. Jag bad till Moder Jord om att få stoppa ned mina rötter från mina fötter i hennes varma mylla, vilket jag fick. Det gjorde att jag kunde stå och gå stadigt trots min smärta.
Jag var aldrig ensam i all denna sorg. Dels hade jag alla mina nära och kära med mig, både från jordelivet och från andra sidan, dels mina guider och änglar. När jag bad om styrka så bar de mig, de gav mig kraft, energi och oändligt mycket kärlek. Micke var mig hela tiden, vilket jag är så tacksam för.
Så, nästa gång du är i obalans, gå ut, krama ett träd, skrik ut vad du känner.
Varm kram till er alla.
