En riktig vinter
Vilken fantastisk helg vi har haft på Resarö. Vissa av grannarna har vågat ge sig ut på isen och grillat korv. De åker spark och drar barn i pulkor, jag håller mig på land än så länge. Vill gärna att isen blir tjockare. Helst ska en plogbil ha kört på isen innan jag går ut. Jag har enorm respekt för isen. När jag var 12 år gammal, var jag ute med familjens hud, en stor schäferhane. Jag råkade sparka till en sten och Wigår (som hunden hette) sprang efter och ut på isen. Den håller ej utan han far i. Jag springer efter och åker i,tillsammans med honom. Vi är i samma vak. Jag trampar vatten samtidigt som jag jobbar med att få upp honom. Hans bakben far under isen. Det var stökigt minst sagt. Som tur var hade jag en kompis med, hon lyckades till slut få upp oss.
Så frågan är, ska jag låta rädslan fortsätta hägra?? Det är ju helt underbart att gå, åka skridskor eller skidor på isen. Vi får se. Som vi bor nu så tar det ca 2 minuter ner till bryggan och isen ligger där i vår vik. Så sagolikt vackert.
Det är meningen att jag ska ta tag i den här rädslan. Om det blir denna vinter el ej.....ja som sagt, vi får se:)
